Sthlmfinest

Just nu är jag lite bitter. Jag kan inte röra mig någonstans utan mina vänner Hopp-hopp och Klas.  Mina kryckor, alltså. Inte kunde jag gå på cellon idag heller, jag övervägde ett tag att försöka hoppa mig dit men kom fram till att jag inte kan hoppa lika balanserat med en cello på ryggen. Boring! Jag som tycker cello är så roligt. 

Vad som har hänt med min fot? Jo, när jag var i Härjedalen och åkte skidor vurpade jag i backen ganska rejält och först kändes det ingenting. Men när jag kom hem kunde jag knappt gå på foten och sedan dess har det bara blivit värre. Sen när jag skulle gå hem igår från Shakira konserten var jag så trött efter allt oh baby when you talk like that och den medföljande höftrullningen att jag såg mig inte för och trampade snett på den redan skadade foten. Inte bra. Inte bra alls.  

Så imorse vid åtta fick jag komma till en stressad sjukgymnast som pratade om att det blivit en spricka i benet och det var VIKTIGT! att jag inte stötte mig på det. Därför har jag mina kryckor. Och därför har jag varit helt invalid och allmänt bitchig mot mina medkamrater (förlåt alla som känner sig träffade!) Men jag får värsta servicen i skolan både när det gäller bokbärning och tallricksplockning (vill du ha ketchup? inte? hur många gurkor vill du ha?)

Jo! Shakira konserten förstår jag att du är väldigt sugen på att höra mer om. Det skulle nämligen jag vara om jag var dig. Jag nämnde den ju liksom i förbifarten för att du, min söta läsare, skulle bli lite nyfiken. Men jag är både en teaser och en pleaser så nu ska du få höra!   Alltså:  Tjejen är grym! Jag vill också lära mig att rulla på höfterna sådär sexigt, och under hela konserten satt jag som i trans.  Hur fan gör hon?! Att hon dessutom säger roliga saker och har ett roligt hår och sjunger som bara en Colombiansk stjärna kan göra bidrar ju till stjärnstatusen.

Nu ska jag äta lax och sen se desperate housewifes. Hejdå.

Min blogg är cp, den kommer inte upp ibland. Men nu lär det funka, hoppas jag.

Åker till fjällen, back on sunday!   Wihoooo.

Jag har fått klagomål om att min blogg är för ytlig och att jag bara skriver om utseendefixerade saker.

Det är sant! Men det är också lite med flit. Det känns på något sätt inte rätt att vika ut sig i en blogg och skriva om sina emo-problem.  Samtidigt förstår jag att det är fett tråkigt att läsa en blogg som är skriven i opersonlig, läppglansig anda. 

Men saken är den: Vad har jag egentligen att skämmas över?  Vad är det som är så fel med att skriva ut sig lite grann? Berätta om sina verkliga problem. Som att man inte kan äta utan att räkna kalorierna i varenda tugga. Som att det egentligen är sig själv man rymmer ifrån när man går från kille till kille. Som att man inte kan ta emot en komplimang utan att undra om personen driver med en. Som att man stänger undan alla känslor för att man är så jävla rädd för att någon ska betyda något. Som att man i slutändan vet att man kommer ge sig själv skulden för saker man inte kan kontrollera.

Varför skulle jag skriva om sådana saker? För att få sympati? En liten "stackars-lilla fjortis-flicka-utan-självförtroende"  nickning kanske?

Sanningen är att jag gillar att skriva om fåfänga saker med en svag doft av Escada.
Men det betyder inte att jag inte har någonting mer.

So, my babies!

Annie sa att jag var lik Rachel Bilson och jag blev så glad för jag tycker att hon är jättesöt!

Hedvig?                                                    Rachel Bilson?

FUCKING JÄVLA SKITJEANS.   Har precis köpt jeans som jag trodde var i en större storlek, men det visade sig att de var felmarkerade och egentligen i strl 24..  Jag kunde inte fått veta det lite tidigare?

Och jag kan inte heller byta dem.

Jag har alltså legat i min säng och pressat som en galning för att få igen blixtlåset, och det gick till slut! 
Så nu sitter jag här som en pressad korv och har ont i magen.  Hoppas att de töjer sig-  och det jävligt snabbt innan jag får förstoppning.

Fuck Tiger of Sweden.


Det här var ett väldigt spännande inlägg, eller hur?

Nu sitter jag hemma och är sjuk. Har fett tråkigt. Det här har jag gjort:

-Läst Veckorevyn och senaste SOLO
-Sett Oprah
- Sett senaste Beck filmen
-Borstat tänderna i 11 minuter
- Pluggat franska
-Spelat cello
-Ätit lunch med min styvpappa på McDonalds

TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT. Kom och rädda mig! Eller gör inte det föressten, jag kommer bara hoppa på dig eftersom jag längtar efter mänsklig kontakt här i min ensamhet.

När man har tråkigt brukar kreativiteten flöda och det är därför man säger till små barn att det är "nyttigt att inte ha kul jämt". Men jag har kul nästan jämt. Så nu känner jag mig som en rökare som inte fått sin morgoncigg. Jag är abstinent på att ha roligt helt enkelt. 

När man har tråkigt har man tid att tänka på saker som man annars inte hinner med.
Vad säger man... Reflektera! Justprecis. Vilket den undebara lilla flickan gjorde när hon låg hemma i fyra dagar. När hon kom tillbaks till skolan hade hon hittat på ett adjektiv som beskrev varje lärare i alla ämnen. Hon hade också en mängd drömmar att berätta om, och som den goda vän jag är, lyssnade jag nyfiket och med stort intresse.   Paus.  Not.

Vad gör man när man inte vill att ens bröst ska förväxlas med ryggen, men samtidigt behålla sin lilla rumpa?  Har jag själv funderat på under dagen. Det är en väldigt intressant fråga som jag förväntar mig massor av ivrig respons på. Hur får man större boobs?

Oj, vad självutlämnande jag är idag.  Well, fuck it.

"Vad är det med tjejer och skor? Jag fattar inte, kan ingen schyst brud förklara för mig? Vad är det som är så spännande med något man sätter på fötterna innan man lämnar huset?"
- Say what? Är alla killar idioter?

"Asså, har du verkligen ankarliften under rumpan nu? För jag har den typ i knävecken"
- Gumman, alla har inte utrustats med dina modellben

Jag vet inte varför jag valde den titeln på det här inlägget.  Så, alla som tror att det kommer röra sig om sex i kök kommer bli riktigt besvikna. Sorry mates.

Var var jag? Jo, eller jag hade inte kommit någonvart. Du får ursäkta, men jag är lite sjuk idag så jag har feber på hjärnan.  Jag måste bry mig mer om min  hälsa, vad nu det innebär. Gick till skolan idag också för jag hatar verkligen att sitta hemma, kolla på Oprah och deppa. Förlåt Cam!
Jag blir helt tokig av att bara vara hemma och jag är alldeles övertygad om att jag kommer bli en hipp pensionär som spelar Bingo och handlar kläder på Axelssons. Om sisådär 65 år kommer säkert jag och Lea fortfarande sippra latte på Wayne's och gnälla över våra brutna höftben.
Men imorgon får jag nog stanna hemma endå. Måste tänka på min hälsa. 

Därför skickar jag mina pussar till Alla Hjärtans Dag imorgon (och nej det är inget amerikanst bullshit som endast är till för att affärer ska tjäna pengar på sina konsumenter och den nästa som säger det får en fet snyting)   Älskooooooooooooooooooooooos! <33


He would never sleep
Said I didn't mind it at all
Made me feel quite cheap
Looking back on it all
Then there was this kiss
He said that he couldn't resist
And was I aware of what I missed?

It breaks my heart to say that when I was in pain
I wanted you to feel the same
But nothing gets you really
It's a shame
I can't believe you didn't feel a thing

Är det bara jag, eller är det fler som undrar vad som hänt med killarna på sistone? Plötslig känns det som alla killar jag umgås med eller träffar på har blivit så vansinnigt trista och fula. Och nu snackar vi killar som jag faktiskt brukade tycka var attraktiva och snygga. What's up with that?

Inte ens de som brukade vara roliga är roliga längre. De som var sexiga har blivit taniga, de söta har fått finnar, de coola är nu patetiska. Var hände med de heta killarna, vavavavava? Eller är det jag som gått och blivit frigid? När någon pekar ut en 'uppenbar snygging' eller en 'tiopoängare' rycker jag på axlarna och känner mig genast uttråkad. Jag känner mig faktiskt lite pressad i sådana situationer att komma på en hipp kommentar om killen ifrågas jeansrumpa eller liknande.  När jag egentligen tycker att den är lika sexig som Peter Harryssons hakor. 

Men för alla regler finns det ju förstås ett undantag.

Äh, jag tror jag kanske är lite kär.