Sthlmfinest

Nu har jag precis kommit hem från Norge och från min farfars begravning.

Det har, under omständigheterna, varit en väldigt trevlig resa och jag har träffat släktningar som det var så länge sedan jag såg sist, att de inte ens kände igen mig. (kan tilläggas att jag var en tjockisboll då)
Det var väldigt mysigt att se alla igen, även om jag blir helt tårögd när jag tänker på hur min söta farmor ska klara sig nu när alla åker och hon verkligen inser att farfar inte kommer tillbaks.

Huff, jag orkar inte ens tänka på det. Men hon var så himla gullig och stark och jag kan inte låta bli att tänka att jag vill bli precis som henne när jag blir gammal. Så glad och positiv att man inte kan låta bli att tycka om henne.

Sedan var det väldigt kul att åka med BollVei (Ranveig och Billy). Boll berättade skräckisar på tåget och Ranveig och jag var ibland nästan snälla mot varandra. Dvs, vi bråkade var tionde minut istället för var femte. Höhöhöh. Men när hon tog två tuggumin istället för ett så brast det. Så gör man bara fan inte.

Och Billy åt upp den sista mûslin, det kommer jag aldrig glömma.
          ;) tss.

Igår kom jag alltså hem från norge o begravning och idag har min mamma gift sig och det är massa folk här. Det känns en smula bizarro att gå från bergavning till bröllop på en vecka, but hey- that's life. 
Livet är fyllt av både 'lycka och sorg' och det gäller bara att hänga med i svängarna.
Men just nu längtar jag fett till att det ska bli vanlig vardag igen.

xXxXxxxXxxXxx      //isola