Sthlmfinest

Här är en bild av mig och Bozo när vi står i paddocken och njuter av vårsolen. - Mysigt!   Dock var Herr Söt lite bråkig idag så det är ett rent mirakel att vi ser så glada och vänskapliga ut på bilden. Fick fjäska med både havre och morot för att ens kunna fånga in Sötnosen (läs: fanskapet) och kunna rida honom. -Tack Stina! Tack Elin! Men sen gick det ju bra endå och vi skildes åt som Goda Vänner. Är lite less på att bara få rida ponnies och vill rida en av de stoooora hästarna (dvs Kavaljer, Cavalli, Crest mm) för att få lite omväxling liksom! Fick tipset att antingen växa eller lägga på mig så att jag äntligen ska få rida de stora grabbarna. Hm.. Får se hur det blir med den saken.
   Hoppas också att vädret håller i sig tills imorgon när jag ska träffa Julia och Isabel. Jag har saknat dem båda like hell och ser fram emot att träffa mina girls imorgon!
Nu måste jag gå ut med Morr, puss på er alla!

 Den här bilden är verkligen helskön , show me attitude!


Tänkte skriva ett glatt litet inlägg innan jag ger mig ut igen. För jag är sådär nästan osmakligt lycklig just precis nu. Allt är perfekt- jag har inget plugg, veckan går mot sitt undebart sköna slut, jag är ledig på måndag, vädret är STRÅLANDE, alla är glada, jag är sprallig och kär och mina vänner är fantastiska!  Jag har sagt det förut och jag säger det igen: vad vore man utan sina vänner? Absolut inget!  Niente niente niente. 
Familjen är jag inte riktigt lika förtjust i för ögonblicket. Självklart har man alltid den där villkorslösa "jag-älskar-dig-vad-som-än-händer" kärleken till sin familj. Men just nu dissar jag dem ganska hårt. Inte mina systrar, (även om Ranveig är en liten skvallerbytta så förlåter jag henne) Resten av familjen går fetbort just nu. Min mamma uppför sig som om jag fortfarande använde gallonbyxor. Jag hatar när hon pratar med mig som om jag fortfarande var sjuk. Jag kan ta hand om mig själv!  Och min låtsaspappa tycker att jag är fruktansvärt jobbig. Då blir jag ännu jobbigare och jättebarnslig och jättefånig - allt för att provocera. Väldigt omoget, jag vet.
   Och min riktiga pappa har jag inte pratat med på ett halvår. Varför ville han ha mig om han inte  ens är intresserad av vad jag gör och vem jag är? Åh, jag kommer jag bli en sån där vars pappa stack och sedan dess knullar runt för att kunna få den manliga bekräftelse de aldrig fick av sin pappa. Var inte det inte en av Freuds teorier? Eller snackade han bara penisavundsjuka?  Jag får nog en släng av båda ska du se.

Förlåt Förlåt! Det här skulle ju vara en glatt inlägg om att solen skiner och sådär. Det var inte meningen.


It's not as easy as willing it all to be right
Got to be more than hope that it's right
I wanna hear you laugh like you really mean it
Collapse into me tired with joy

Moi, Johanna och Millan ska på Slagsmålsklubben  11 april på Debaser.   Värsta Arvika trion! Och vi är ju pallies med smk nu när vi träffats och allt. Så vi kommer säkert få bli deras groupisar.

Här har jag lekt med paint! Mihi!

Jag vet att jag har lovat att inte skriva om emo-saker i stil med "ooh jag är så deppad snälla ge mig ett lakan så att jag kan göra en Britney och hänga mig i det". Men just nu känner jag mig så otroligt trött på mig själv att jag kan spy.

Har precis upptäckt precis hur svag jag faktiskt är, även om jag inte riktigt vill erkänna det. Minsta lilla avvisande och jag blir helt knäckt. Hur mycket stake har jag på en skala? Eller det behöver inte ens vara stake. Det kan lika gärna vara hur mycket fitta har jag på en skala, om det ska vara någorlunda jämställt. Men det får bli en annan blogg en annan gång.

Hursomhelst, varför har jag såhär höga krav på mig själv? Varför kan jag inte vara snäll mot mig själv och chilla lite? Skulle önska jag kunde få vara nöjd med mig själv om så bara för en dag. Få slippa alla negativa tankar om min kropp och sluta älta meningslösa detaljer som inte spelar någon roll i långa loppet.

Här sitter jag och neggar ner mig i en blogg och gör så att alla som läser får känna av min melankoli. Det är inte alls det jag vill. Jag skulle bara vilja inse att mitt liv är härligt och att jag faktiskt ska se alla människor som bryr sig om mig. När jag tänker på hur mycket energi som går åt att tänka på saker som att mina lår är tjocka känner jag mig sorgsen.

Tänk om jag kunde lägga den kraften på något som är viktigare? Faktum är att jag inte tror jag kan njuta av livet till fullo om jag inte släpper alla tråkiga tankar om mig själv.

Frågan är bara, hur fan gör man det?

Modet just nu är så sjukt fult att jag har bestämt mig för att bojkokotta allt. Ursäkta, men är det bara jag som ser hur tantigt och osmakligt det är med alla dessa höga midjor? Har ni kollat på er rumpa i en byxa/kjol med hög midja? Den blir väldigt stor kan jag lova och jag har hittills inte sett enda person passa i det.
Varför är det på mode att se ut som en tant ? Höga midjor och små tantiga blusar/koftor är tydligen "it".
Och för att inte tala om att PLATÅSKORNA kommit tillbaks. VAFAN liksom?! Platå var ju något man hade på 90-talet när man gick runt och nynnade på Spice Girls och kände sig som en bubbelgummig Emma Bunton.
90- talet är förbi och jajaja jag vet att modet kommer tillbaks men det är allt för tidigt för att jag ska uppskatta det och kunna klä mig så.  Huuuu!

Man kanske inte ska bli så upprörd över lite kläder. Men alla som känner mig vet att jag älskar mode och allt som hör därtill och jag älskar framförallt att shoppa. Men nu är det bara tråkigt att gå runt och titta på alla dessa tantkläder med rysch och pysch. Och jag läste så sent som förra veckan att neon är på väg tillbaks.
Har hela modevärlden blivit coconut eller vad?

Och turban är tydligen "jättehett" och det allra senaste från catwalken.  Kommentar överflödig

Men vad vet jag, ni andra kanske tycker modet är riktigt schyst just nu? Ni kanske tycker att klä sig som Alibaba i 'Tusen och En Natt 'är riktigt sexigt.  Isåfall är det bara fritt fram att vira sjalen runt huvudet och möta världen. 
Personligen är det inte alls min stil. Nej tacka vet jag "less is more" och att ha äkta stil (enligt mig) är att ha förmågan att kunna förenkla en outfit utan att den för den skull blir tråkig.  En snygg topp, lite glitter i öronen, boots och ett par låga stuprörs jeans som sitter snyggt är iallafall mitt tips till er som liksom jag dissar dagens mode.

Just nu är jag lite bitter. Jag kan inte röra mig någonstans utan mina vänner Hopp-hopp och Klas.  Mina kryckor, alltså. Inte kunde jag gå på cellon idag heller, jag övervägde ett tag att försöka hoppa mig dit men kom fram till att jag inte kan hoppa lika balanserat med en cello på ryggen. Boring! Jag som tycker cello är så roligt. 

Vad som har hänt med min fot? Jo, när jag var i Härjedalen och åkte skidor vurpade jag i backen ganska rejält och först kändes det ingenting. Men när jag kom hem kunde jag knappt gå på foten och sedan dess har det bara blivit värre. Sen när jag skulle gå hem igår från Shakira konserten var jag så trött efter allt oh baby when you talk like that och den medföljande höftrullningen att jag såg mig inte för och trampade snett på den redan skadade foten. Inte bra. Inte bra alls.  

Så imorse vid åtta fick jag komma till en stressad sjukgymnast som pratade om att det blivit en spricka i benet och det var VIKTIGT! att jag inte stötte mig på det. Därför har jag mina kryckor. Och därför har jag varit helt invalid och allmänt bitchig mot mina medkamrater (förlåt alla som känner sig träffade!) Men jag får värsta servicen i skolan både när det gäller bokbärning och tallricksplockning (vill du ha ketchup? inte? hur många gurkor vill du ha?)

Jo! Shakira konserten förstår jag att du är väldigt sugen på att höra mer om. Det skulle nämligen jag vara om jag var dig. Jag nämnde den ju liksom i förbifarten för att du, min söta läsare, skulle bli lite nyfiken. Men jag är både en teaser och en pleaser så nu ska du få höra!   Alltså:  Tjejen är grym! Jag vill också lära mig att rulla på höfterna sådär sexigt, och under hela konserten satt jag som i trans.  Hur fan gör hon?! Att hon dessutom säger roliga saker och har ett roligt hår och sjunger som bara en Colombiansk stjärna kan göra bidrar ju till stjärnstatusen.

Nu ska jag äta lax och sen se desperate housewifes. Hejdå.