Sthlmfinest

 Den här bilden är verkligen helskön , show me attitude!


Tänkte skriva ett glatt litet inlägg innan jag ger mig ut igen. För jag är sådär nästan osmakligt lycklig just precis nu. Allt är perfekt- jag har inget plugg, veckan går mot sitt undebart sköna slut, jag är ledig på måndag, vädret är STRÅLANDE, alla är glada, jag är sprallig och kär och mina vänner är fantastiska!  Jag har sagt det förut och jag säger det igen: vad vore man utan sina vänner? Absolut inget!  Niente niente niente. 
Familjen är jag inte riktigt lika förtjust i för ögonblicket. Självklart har man alltid den där villkorslösa "jag-älskar-dig-vad-som-än-händer" kärleken till sin familj. Men just nu dissar jag dem ganska hårt. Inte mina systrar, (även om Ranveig är en liten skvallerbytta så förlåter jag henne) Resten av familjen går fetbort just nu. Min mamma uppför sig som om jag fortfarande använde gallonbyxor. Jag hatar när hon pratar med mig som om jag fortfarande var sjuk. Jag kan ta hand om mig själv!  Och min låtsaspappa tycker att jag är fruktansvärt jobbig. Då blir jag ännu jobbigare och jättebarnslig och jättefånig - allt för att provocera. Väldigt omoget, jag vet.
   Och min riktiga pappa har jag inte pratat med på ett halvår. Varför ville han ha mig om han inte  ens är intresserad av vad jag gör och vem jag är? Åh, jag kommer jag bli en sån där vars pappa stack och sedan dess knullar runt för att kunna få den manliga bekräftelse de aldrig fick av sin pappa. Var inte det inte en av Freuds teorier? Eller snackade han bara penisavundsjuka?  Jag får nog en släng av båda ska du se.

Förlåt Förlåt! Det här skulle ju vara en glatt inlägg om att solen skiner och sådär. Det var inte meningen.


It's not as easy as willing it all to be right
Got to be more than hope that it's right
I wanna hear you laugh like you really mean it
Collapse into me tired with joy