Sthlmfinest

Just nu är jag lite bitter. Jag kan inte röra mig någonstans utan mina vänner Hopp-hopp och Klas.  Mina kryckor, alltså. Inte kunde jag gå på cellon idag heller, jag övervägde ett tag att försöka hoppa mig dit men kom fram till att jag inte kan hoppa lika balanserat med en cello på ryggen. Boring! Jag som tycker cello är så roligt. 

Vad som har hänt med min fot? Jo, när jag var i Härjedalen och åkte skidor vurpade jag i backen ganska rejält och först kändes det ingenting. Men när jag kom hem kunde jag knappt gå på foten och sedan dess har det bara blivit värre. Sen när jag skulle gå hem igår från Shakira konserten var jag så trött efter allt oh baby when you talk like that och den medföljande höftrullningen att jag såg mig inte för och trampade snett på den redan skadade foten. Inte bra. Inte bra alls.  

Så imorse vid åtta fick jag komma till en stressad sjukgymnast som pratade om att det blivit en spricka i benet och det var VIKTIGT! att jag inte stötte mig på det. Därför har jag mina kryckor. Och därför har jag varit helt invalid och allmänt bitchig mot mina medkamrater (förlåt alla som känner sig träffade!) Men jag får värsta servicen i skolan både när det gäller bokbärning och tallricksplockning (vill du ha ketchup? inte? hur många gurkor vill du ha?)

Jo! Shakira konserten förstår jag att du är väldigt sugen på att höra mer om. Det skulle nämligen jag vara om jag var dig. Jag nämnde den ju liksom i förbifarten för att du, min söta läsare, skulle bli lite nyfiken. Men jag är både en teaser och en pleaser så nu ska du få höra!   Alltså:  Tjejen är grym! Jag vill också lära mig att rulla på höfterna sådär sexigt, och under hela konserten satt jag som i trans.  Hur fan gör hon?! Att hon dessutom säger roliga saker och har ett roligt hår och sjunger som bara en Colombiansk stjärna kan göra bidrar ju till stjärnstatusen.

Nu ska jag äta lax och sen se desperate housewifes. Hejdå.