Sthlmfinest

Hej hej hemskt mycket hej

Nu ska jag snart äta tacos och alla tjatar på mig om att jag ska hjälpa till. Men eftersom jag redan skurit upp advocadosarna till guacamolen så tycker jag att jag gjort mitt. Om de kommer på mig att jag sitter här, så vet du iallfall varför jag kanske plötsligt försvinner mitt i en mening. Okej, sötnos?

Idag har jag varit hos en dietist som var jättetrevlig! Vi pratade en bra stund längre än vad jag egentligen hade tid till, men det var endå väldigt nyttigt. Först pratade vi om vad jag åt under en dag och hon tyckte att jag verkade ha ett väldigt komplicerat förhållande till mat. Hon tyckte också att jag åt för hälsosamt (wtf?) och borde chilla lite så att jag inte kommer in i nått konstigt beteende igen. Sedan blev jag vägd och hon tog mina mått. Jag hade gått upp ett kilo och vägde 50 kilo något hon tyckte var lite för lite till mina 164 cm. Sen hade jag lite för lågt BMI tydligen och hon tyckte att den "ultimata" vikten till min längd skulle vara runt 55 kg. När jag sa att jag inte ville gå upp så sa hon att det var okej så länge jag inte gick ner.

Sen när jag satt på tunnelbanan påväg till skolan fick jag ett jätteskumt sms; det är en person som söker dig, han har varit på italienskan imorse och står nu utanför Historia salen A323. Kom så snabbt du kan!
Jag blev såklart skraj och började fundera på om det kunde vara både ryska maffian eller Hells Angels som stod där och väntade på mig. Men tyvärr var det  inte lika kriminellt utan det var bara celloläraren Örjan som sökte mig.